Bruce sammanfattar så mycket som är fint här i världen. Framför allt hans såna här anthems. Mmm. Det är det ljuva ljudet av USA och Socialdemokri samtidigt, av vanlig rock som inte tar en massa steg i onödan, av en fantastisk segeryra och av att alla får en precis lagom stor bit av nån stor kladdig marshmallow- och jordnötssmör- och kola- och chokladkaka. Och typ Berlinmuren faller. Och serpentiner. Och Telecasters och hamrande pianon, svett, hederliga handtag och Bruce, Bruce, Bruce.
